HUND ONLINE - Nättidningen om och för Sveriges aktiva hundägare och andra hundintresserade

Vi pratar med
Magdalena Ström

Magdalena Ström, som har Snöbollen’s kennel, bor med sin familj i byn Kölsillre i Medelpad. På kenneln finns hundar av raserna golden retriever, flatcoated retriever, whippet, Shar-pei och afghan. De två sistnämnda kanske inte är raser man omedelbart förknippar med viltspår, men Magdalena har framgångsrikt tränat och gått prov med sina Shar-peier, och hennes afghan Kingsleah Sirocco var den andra i sin ras i Sverige att bli godkänd i anlagsklass viltspår på ordinarie prov. Hund Online kontaktade Magdalena för att få veta mer om hennes hundar och hur hon lägger upp viltspårsträningen.

När köpte du din första hund och vad var det för ras?
Min första hund köpte jag 1998 och det var en golden retriever-hane, SE VCH LP1 Morgan, och han är idag tolv år gammal. Leo som han kallas är en hund som jag har lärt mig massor av. Vi har verkligen följt varandra överallt. Det är en sån där typ av hund man bara får en gång i livet!

Hur kom det sig att det blev den rasen?
Anledningen att det blev just en golden retriever beror på att vi alltid har haft retrieverraser inom vår familj. Min mamma födde upp golden och labbe under kennelnamnet Snöbollen’s som jag tagit över sedan två år tillbaka. Så valet var väldigt självklart, även fast både Shar-pei och afghan var de raser jag drömde om att få ha. Men jag bodde fortfarande hemma, så rasen skulle även passa in i vår familj. Men att jag fick ha en golden retriever som första hund är absolut inget jag ångrar, det är det bästa som hänt mig.

När hade kenneln sin första kull, och av vilken ras?
Då kennelnamnet från början var i min mors namn så registrerades den första kullen 1987 och andra kullen 1989 och det var då golden retriever-valpar, det blev de enda i hennes namn. 2008 överlät hon sitt kennelnamn till mig och samma vår den 5 maj föddes min första egna kull och det var av rasen whippet. Tanken var från tidig ålder att golden var den ras som jag ville föda upp, men tyvärr så har rasen förändrats en del under tiden och den är för mig idag inte den ras jag ville föda upp för tio år sedan.

Vilka raser följde sedan, och hur kom det sig att du valde de raserna?
Min första hund var som sagt en golden retriever, han och jag tävlade en del och han fick några kullar efter sig på en annan kennel. Min andra hund blev en parningsvalp efter honom, en glad och härlig hane som jag kallade för Igor. Han fick gå i sin fars fotspår och jag tränade massor med lydnad och utställning. Men kemin mellan oss stämde inte så honom placerade jag om till en nära vän, där han har det jättebra.

Min tredje hund blev en whippet-tik från kennel Fennaur, hon fick bli min stamtik. Med henne kom jag in i vinthundsvärlden, det blev både utställning och lure coursing. Med henne kom planer på att ta valpar. Varför just whippet bland alla dessa svansviftande retrievers kan man ju undra? Jag hade träffat på rasen vid flera tillfällen och tyckte att det vore spännande att prova något nytt och det är inget jag ångrar. Helt underbar ras.

Sedan ganska tätt efter kom en Shar-pei, där kan man säga att en barndomsdröm gick i uppfyllelse för mig, den tiken hade jag på foder (SE UCH SE VCH Mc Carthy's Zoccer Wadd). Henne har jag ställt ut och tävlat viltspår med så hon blev dubbelchampion 2009. Jag hade dessa tre hundar ett bra tag tills jag och min nuvarande sambo Joakim flyttade ihop i ett hus. Whippetkullen föddes våren 2008 och där behöll jag en hane och en tik, hanen behöll jag hemma på kenneln och tiken bor hos en fodervärd i min närhet.

Sedan kom tankar kring att jag ville köpa in en goldentik, men ingen föll mig i smaken så jag la den rasen på hyllan och kom i kontakt med flatcoated retrievern, som charmat mig totalt. Jag ville gärna ha en rejäl hund på sidan om som jag kunde jobba med, då Leo inte längre var en unghund. En svart hane kom in i familjen 2008 som jag kallade Zäta och honom har jag ställt flertalet gånger på utställning, tränat lydnad och jakt med. Han kompletterade Leo väldigt bra. En mycket följsam och arbetsvillig hund med massor av energi.

Hösten 2008 fick jag chansen att leasa en golden retriever-tik som för mig tillhör de gamla linjerna. Henne parade jag med min egen hane och det resulterade i fyra friska fina valpar i december 2008. Där behöll jag den enda tikvalpen, som jag deläger med Yvonne Grindborg (Modigs kennel) där hon också bor. Henne hoppas jag i framtiden kunna avla vidare på och få fram den typ av golden retriever jag vill ha. I samma veva fanns mina tankar att få uppfylla drömmen om att få äga en afghanhund. Då jag som person är ute mycket i skog och mark med mina hundar så kände jag kanske att afghanen inte skulle platsa hos mig på grund av den enorma pälsvård som de kräver. Men jag började ändå leta och hamnade till slut på kennel Kingsleah i Örebro. Så i november 2008 kom han hem till oss, lille Tuareg. En mycket vacker och ståtlig hund.

Tiden gick och jag tränade hundarna och tävlade en del och jag blev sugen att ta en kull flatte-valpar på min mors bruna tik Wilma, men jag ville köra på lite mer med mina egna innan jag parade henne. Pappan blev självklart min egen hane Zäta. Båda två är mycket goda representanter för sin ras!

Sommaren 2009 fick jag ett erbjudande om en 1 ½ år gammal Shar-pei-hane som kommit tillbaka till uppfödaren, om jag ville ha honom hemma för träning. Han är en avkomma efter min tik. Han visade sig vara en helt underbar hund och fick stanna och bli en del av familjen. Han tränas i viltspår och klarade samma sommar godkänt anlag och fick cert på utställning. En hund där framtidsplanerna ligger på spårchampionat och utställningschampionat.

Nu sitter jag här år 2010 och har nyss köpt in två whippetar till kenneln för min framtida avel. De är inköpta från kennel Full Fart, i Hökerum, innehavare är Eva Henning. Två otroligt snygga och trevliga valpar med för mig en mycket intressant stamtavla. Där ligger planer på utställning, lure coursing och eftersök. Den 2 februari 2010 föddes min första flatte-kull efter min vackra hane och den bruna tiken jag leasat från min mor. Det blev tio valpar, fem hanar och fem tikar i både brunt och svart. Vad det blir av dem får framtiden utvisa, jag ska inte behålla någon valp hemma ur denna kull.

Du har ju ganska olika raser kan det tyckas. Eller finns det likheter mellan dem som man som utomstående betraktare kanske inte tänker på?
Alla hundar har enligt mig samma behov. Bra utfodring, pälsvård, motion och lydnadsträning för att må bra och vara i balans. Sedan handlar det mest om vilka krav de ställer på motion och stimulans. Jag kan ju inte säga att en whippet kräver lika mycket mental träning som en flatte eller golden men alla hundar oavsett ras förtjänar ett aktivt liv. Annars så får man anpassa sig till varje ras, men så enormt mycket skiljer dem egentligen inte åt, alla är dom HUNDAR!

Vad anser du är dessa rasers fördelar respektive nackdelar?
Om jag nu ska prata enbart för de raser jag föder upp så tycker jag att det finns massor av fördelar. Som de flesta retrievers och vinthundar är de otroligt vänliga i sitt sätt att vara både mot andra hundar och människor.

En retriever kan vara en rätt så krävande hund gällande uppmärksamhet och motion, de kan behöva en fast men vänlig uppfostran för att vara i balans. Den enorma glädje som de har kan lätt rinna över om man inte styr den med ett bra ledarskap, och för mig är och kommer en retriever att förbli en jakthund/arbetande hund i grund och botten, vilket jag alltid har i åtanke. Det finns de idag som lever för jakten och träningen med sin retriever och det är varje uppfödares ansvar att behålla dessa unika egenskaper som gör den just till en retriever. Den är ju en otroligt rolig hund att jobba med, den jobbar med glädje och fart och man kan nästan träna vad som helst: utställning, jakt, spår, lydnad och agility, en riktig allroundhund för mig. Både golden och flatte kan drabbas av höftleds- och armbågsfel och även ögonsjukdomar, men de är överlag mycket friska raser.

En whippet är för mig en utomordentlig sällskapshund, den passar gammal som ung och älskar att gosa ner sig i soffan eller sova i husses och mattes säng. Ute är den fylld av energi och älskar att springa. Den är vänlig och tillmötesgående i sitt sätt och kan vara en riktig knähund men ute förvandlas till en sprinter som racar över fält i en enorm fart. Otroligt vacker att se med alla muskler och styrkan som sprudlar. Är i det stora hela en frisk ras.

Om jag ska summera dessa raser så är de verkligen helt underbara, snälla och vänliga hundar som verkligen älskar sin familj.

Vilken hundsport var den första du engagerade dig i?
Den första hundsporten var utställning, där jag med min syster ofta var med på inofficiella utställningar bara för skojs skull med min golden retriever Leo. Hon hade då en pointer vid namn Snobben. Sedan fick jag upp ögonen för lydnadsprov och började en tävlingskurs på brukshundklubben i Ånge, då var jag nog fjorton år. Leo var nog två år då tror jag. På två månader tog vi oss igenom kursen plus att vi hann starta på tre lydnadsprov och fick vår första titel, LP 1! Då var jag mallig! Men med en sådan hund kan det inte bli annat, han är gudomlig!

Vilka hundsporter tycker du respektive dina hundar bäst om?
Om jag verkligen ska se det utifrån hundarna så tycker vinthundarna bäst om lure coursing.
Shar-peierna, de tycker nog mest om att springa runt och nosa i skogen. Retrievrarna, deras favorit är nog att vara ute i skogen och spåra och söka. Goldenhanen, han älskar när jag åker till klubben och tränar agility, då blir han som ung på nytt! Aldrig något jag tävlat i, det tränar jag mest för skojs skull eftersom hundarna tycker om fart och fläkt!

Din afghan, Kingsleah Sirocco, var den andra inom rasen att bli godkänd i anlagsklass viltspår. Hur lade du upp träningen för honom när du började?
I början lade jag ett enkelt nybörjarspår på kanske trettio meter som jag blodade rejält för att väcka intresset. Innan det hade jag visat honom klöven och verkligen hetsat honom på den, låtit honom jaga den och bita i den i massor och när han var som hetast stoppade jag undan den, för att han skulle minnas den när det var som allra roligast. Sedan körde jag på, han var väldigt tänd på allt från början, verkligen en grabb som tycker om att jobba, han tycker inte om att vara still, det ska alltid hända något med Tuareg!

Du kör även viltspår med Shar-pei. Om du jämför med att träna viltspår med exempelvis golden retriever, vilka skillnader finns det när man tränar raser som inte rent ”traditionellt” brukar ses i viltspåren?
En retriever kan enligt mig vara mycket mer spårnoga och säker på sin uppgift och mer en naturbegåvning. Men jag har sett individer som inte alls är gjorda för spårarbete inom dessa raser också. Det kan krävas mer träning med en Shar-pei, men sedan är det väldigt olika. Tiken jag har, hon var inte alls en stjärna från början, där har jag tränat massor. Men hennes son som jag har, han gick jag nog två träningsspår med och sedan klarade han anlaget direkt, han är mer en naturbegåvning! Kanske något het, men hellre det än tvärtom. Lättare att bromsa en het hund än att försöka peppa en seg uttråkad hund.

En retriever är ofta mer bytesintresserad än en Shar-pei. Det svåra kan vara att hitta motivation för en Shar-pei, en klöv är ganska tråkig tycker de, men man får använda sin fantasi, godis, köttbullar eller någon djurhud som belöning vid klöven!

Vad skulle du ge för råd till andra afghanägare som vill börja träna viltspår med sin afghan?
Börja med att visa klöven och jobba upp motivationen med den, sluta lek när hunden är mest galen att vilja ta den, lägg undan den och bara sluta! Oftast är hundarna bättre än vad man tror själv. Pälsen kan störa en del i arbetet, men man kan ha på den en heldress just under arbetet, funkar perfekt! I dagsläget är min hane nerklippt för att jag ska kunna satsa hundra procent på spåret, då han verkligen ÄLSKAR det! Jag försöker verkligen anpassa aktiviteterna efter hur hunden är och vad den tycker om, jag finner ingen mening med att tvinga en hund att lyda på prov eller släpa runt den i en utställningsring om den egentligen hatar att vara där. Det är mycket roligare att se en glad hund än en ledsen hund! Helheten spelar också in.

Till sist, berätta gärna lite om den valpkull som föddes på kenneln nyligen och vad du i övrigt har för framtidsplaner för kenneln? Finns det exempelvis planer på att föda upp även Shar-pei och afghan framöver?
Min senaste valpkull föddes den 2 februari i år (2010) och är av rasen flatcoated retriever. Det blev fem hanar och fem tikar i både svart och brunt. Tiken leasade jag från min mamma, henne har vi tränat tillsammans, både lydnad och jakt. Hanen äger jag själv, han är också flitigt tränad i jakt och lydnad. Båda är utställda med bra resultat. Hård konkurrens inom rasen på utställning!

Valparna är idag tio veckor gamla och alla har flyttat utom två otroligt vackra hanar, Mamba och Elliot. Är så glad att jag har hittat åtta otroligt fina hem till valparna. Många är intresserade av att ställa ut och tävla, avel finns också i framtiden på några tikar. Jag hoppas att de fortsätter att utvecklas positivt som de hittills har gjort. Jag är i alla fall jättenöjd med dem!

I framtiden ligger mina planer på whippet, det är de jag kommer att lägga mest fokus på. Jag planerar att para min egenuppfödda tik Snöbollen’s Running Around, Luna, med en helt otroligt snygg hane som finns i Polen. Hon ska löpa i höst, så om allt går som det ska så åker jag och min nära vän Anna Thorsjö på kennel Pei Attention med bil till Polen för att para Luna med Ketil som han heter. Det ska bli otroligt spännande!

Annars kommer detta år att gå till att meritera upp alla mina hundar inom spår och utställning!

-
Av: Nicki Grahn
Publicerad på Hund Online april 2010