HUND ONLINE - Nättidningen om och för Sveriges aktiva hundägare och andra hundintresserade

Vi pratar med
Kerstin Eriksdotter Dahlgren

Av: Nicki Grahn, juni 2009

Kerstin Eriksdotter Dahlgren är ägare och förare till LP 1 LP 2 Dream’s In Red’s Spice Mix, ”JumJum”, en aprikos mellanpudelhane född 2004. Kerstin och JumJum ligger för närvarande, efter att delresultaten räknats ihop, etta på listan för Årets Brukspudel 2009, med resultaten 2 x godkänd och 1 x certpoäng i elitklass spår. De erhöll även titeln Årets Brukspudel 2008 och vann lydnadsklass 2 i Pudel-SM 2008.

Hund Online kontaktade Kerstin för att bland annat fråga mer om hennes träningsmetoder och framtida tävlingsplaner för henne och JumJum.

Vad har du haft för hundar tidigare? Var du aktiv med dem, och i så fall inom vilken/vilka grenar?

Jag har haft en salig blandning av raser tidigare! Vad sägs om följande: Jämthund, collie, kanintax, dobermann, softis. Alla mina hundar har blivit gamla och flera stycken hade jag förstås samtidigt. Kan nämna att dobbisen, taxen och softisen levde under ett flertal år sida vid sida, och den lilla långhåriga kanintaxen bestämde över de andra med järntass!

Jämten gick jag några kurser med och dessutom jagade hon fantastiskt bra. Hon förvånade jaktlaget genom att hon kom på inkallning, även i skarpt läge!

Jag tävlade med min första collie, som jag flaskmatade från hans första timmar. Han tog några förstapris i ettan, hade tre utställningscert och var dessutom tjänstehund inom försvaret. Men mina tävlingsnerver var under all kritik så vi hade inte kul och då blir det ju som bekant inte bra. Dobbisen var meriterad på samma sätt som collien fast utan cert. De andra ställde jag mest ut, och hade trevligt med här hemma.

Hur kom det sig att du skaffade en mellanpudel?

Det är min dotters fel! Jag fick ingen egen hund när jag växte upp. Men det skulle ju min dotter få, tyckte jag. Hon fick välja mellan ett nytt rum eller en egen hund. Alltså, för mig fanns ju bara ett val men hon valde ett nytt rum! Hon är nog en bortbyting. Men vi hade ju varit i kontakt med JumJums bägge föräldrar och jag hade blivit såld och glad av och i rasen! För dottern blev det både nytt rum och pudel i familjen. Ungen är ju inte dum!

Då när vi hade dobbis i familjen fanns det ju inte på kartan att bli pudelägare utan det var ju ett skällsord istället. Men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Och hädanefter kommer jag alltid ha minst en pudel i min ägo.

Vad tycker du att pudeln har för fördelar respektive nackdelar som arbetande hund?

Fördelarna är många: oerhörd arbetskapacitet, lätt att ta till sig nya moment, pigg och alert, smidig och uthållig. Men jag kan bara prata om hur jag upplever just JumJum, för jag har inte erfarenhet av andra än honom. Vi har ju en dvärgpudel också, men han är bara söt.

Nackdelarna ja, finns de? Så klart de gör, men jag föredrar att koncentrera mig på det positiva för livet blir så mycket enklare då! Men tvingas jag att se nackdelar är ju detta med lättlärd inte alltid bara positivt. Efter en tid med samma moment tycker JumJum att det nog inte är så här matte menar eftersom hon envisas med att göra om momenten gång efter gång. Då hittar pudeln på en variant och det kan vara en svår balansgång att hela tiden göra varianter vid inlärningen. (Inom parentes gjorde JumJum succé på senaste tävlingen när han tog stegen under framåtsändandet!)

JumJum fick sitt LP 1-diplom efter tre raka starter, knappt två år gammal. Hur tränade du in momenten? Vilka träningsmetoder föredrar du?

Jag slår in momenten! Menar du att det finns andra sätt???

Skämt åsido. JumJum är en mycket känslig hund. Han reagerar på minsta höjning eller sänkning av min röst. Jag arbetar med positiv förstärkning och mycket godis. Försöker vara positiv och inte säga nej hela tiden. När människor frågor om jag har något bra tips vid exempelvis fritt följ säger jag glatt ja och frågar: hur skojig är du själv?

Folk tror att det är så himla kul att gå bredvid en sur och stel ägare, som dessutom drar hårt i halsbandet och hela tiden säger nej. Minst fem ja och bra på ett nej! Sen behöver man inte prata så mycket, man kan visa med sitt kroppsspråk att det är bra och då blir det inte så mycket att arbeta bort sen när man ska ut på plan och tävla.

När och hur upptäckte du JumJums talang för att spåra?

Vet inte! Alltså, rätt vad det var kunde han bara eller också ”visste” han från början. Ja, spåra kan ju alla hundar, men kanske inte på det sätt som uppskattas i tävlingssammanhang. Men han var inte gammal, för det var en stor anledning till att jag röntgade honom att jag redan vid cirka ett års ålder sett vad han gick för! Men tänker jag lite på det så kanske jag kommer ihåg . . . Nej, han är en naturbegåvning! Problemet har inte varit att han ska ta spår utan att han ska plocka apporterna. Han tyckte i början att de mest låg i vägen för det han var ute efter, alltså att spåra. Jag fick jobba hårt på att få honom att plocka apporter. Nu missar han sällan en apport!

Hur lade du upp spårträningen när du först började träna med JumJum?

Vi gick en valpkurs och alla skulle ju gå och gömma sig för sin egen hund. JumJum blev helt förtvivlad när hans matte försvann och gjorde allt annat än spårade. JumJum är väldigt glad i sin matte och vill inte vara långt ifrån henne! Så istället fick en annan gå ut och vips, DÅ spårade han och gjorde det fint.

Sen har jag ju ökat spårträningen vartefter förstås. Kluriga och roliga spår som utmanar. Ta av stövlarna i skogen och fortsätta spåret barfota, gå så bredbent jag bara kan för att försöka göra två spår, gå över spåret med alla våra hundar, korsa eget spår och det senaste, viltspår. Han fullkomligt älskar viltspår. Så nu har jag anmält honom till ett anlagsprov, så får vi se hur det går. Men jag vågar sticka ut hakan och säga att han kommer att klara det galant. Kanske inte första gången (fast det tror jag!), men att han kommer att fixa det råder inga tvivel om i min värld.

Har du haft några speciella problem med träningen, och i så fall, hur har du tränat för att lösa dessa? (Ex. något moment som krävt extra träning.)

Jag har! Och det är JumJums pip! Jag får jobba på det hela tiden och tar väldigt gärna emot tips som löser det en gång för alla! Men jag antar att du menar om något helt moment har varit svårt och svaret är väl rätt så uppenbart: framåtsändandet. Men vi jobbar på det också.

Sen höll jag på att förstöra platsen med skott! Jag lade JumJum plats bredvid en hund som inte tyckte att det var så kul med plats. JumJum hade ju inte visat några tecken på att platsen var otäck, så det var ju för att hjälpa den andra hunden. Men istället fick JumJum obehagskänsla och det tog ett halvår att få honom trygg igen. Jag fick tag i en pistol och sköt i möjliga och omöjliga situationer för att vänja in honom igen! Sköt på väldigt långt håll. Efter lååång tid kändes han som vanligt igen. Då sköt vi på plan när vi bara var där och sen efter ytterligare tid lade jag honom men satt kvar hos honom. Ett steg till var att gå ifrån men inte långt och sen längre och längre. Nu ligger han tryggt men det har tagit tid och tålamod och jag är glad att det har gått att lösa för det är lätt att förstöra just det här momentet.

Kommer du att satsa på att tävla i lydnadsklass 3 framöver, eller är det spår som gäller tills vidare?

Självklart kommer vi att tävla trean och det är min ambition att göra det i år. Jag tycker att lydnaden är ett väldigt bra komplement till brukset eftersom det är lite tuffare bedömningskriterier i lydnaden. Det gör att jag slipar extra och då blir det ju bättre. Dessutom passar trean och elitbrukset bra ihop momentmässigt. Och eftersom både JumJum och jag gillar att tävla, och lydnaden ju inte sliter lika mycket som brukset, så ska vi tävla lydnad.

JumJum har även genomfört mentaldelen av korning. Hur kom det sig att du ville göra det, utöver MH?

När jag MH-beskrev JumJum såg jag reaktioner som gjorde att jag blev nyfiken på hur han skulle klara en korning. Jag har tidigare korat två hundar och det är ju alltid spännande att se om man har rätt! JumJum var väldigt mycket hund. Han imponerade stort med sina 178 poäng och har bara dådkraften på minussidan; matte, du som är så tuff kan gott ta hand om det tycktes han tänka!

Tycker du att även andra som har hundar av icke-bruksras skulle kunna ha nytta av att deras hund genomgår korning?

Nej, inte den nuvarande efter vad jag har hört men jag har inte sett den nya så egentligen ska jag nog vara tyst. JumJum gjorde alltså efter den gamla modellen. Men ett MH tycker jag absolut att hundar överlag ska genomgå. Det är ju en beskrivning av hunden och inte ett test som ska klaras eller inte.

Har du bra tävlingsnerver? Om inte, hur gör du för att kunna fokusera på tävlingsdagen?

Jag har väldigt mycket bättre tävlingsnerver nu än när jag var yngre. Då blev jag sjuk av att bara anmäla till tävling! Men riktigt bra är det inte. Jag tänker igenom alla momenten innan jag somnar på kvällarna innan. Ännu har jag inte hittat det mest ultimata sättet att få JumJum in i rätt känsla. Det är ju som bekant olika från dag till dag. Ett sätt som fungerar skapligt för mig är att tävla väldigt mycket. Det går ju bra i lydnaden men i brukset bestämmer du ju inte helt själv. Men jag ska inte klaga som kommit med på sju av tio elitspår nu i vår!

Har du något tävlingsminne som du vill dela med dig av?

Ja, verkligen! Och det är tävlingen i lägre där vi blev uppflyttade.

Vi hade svårt att komma med på lägretävlingar, så svårt att jag trodde ett tag att de lade pudelanmälningen sist, att han inte ens fick vara med i lottningen alltså! Därför anmälde jag till väldigt många, och långt bort! Vi var alltså på väg till Göteborg denna tidiga morgon jag ska berätta om. Klockan var sisådär halv fem strax utanför Vara, ja det var klockan på alla ställen i Sverige, då vi blir omkörda av en bil som kör i sådär 200 kilometer i timmen. ”Den hade bråttom”, var ju vår kommentar. Strax efter kommer en polisbil och den var inte sämre den utan där gick det också undan! ”Himla spännande det här är”, sa vi! Inte hade vi förväntat oss att delta i en polisjakt, men så blev det! Efter några kilometer körde vi förbi en styck fortkörare och en styck polisbil som säkert var nöjd med sin del i jakten. Och vi hade ju fått något att prata om!

300 meter från klubbstugan får vi punktering. Kul dag det här! Inte fungerade assistansen vi betalar extra för heller (det är ju lördag och då är ju allt stängt, vilket inte är vad man vill höra när man ringer och ber om hjälp) utan vi får köra resten av dagen på reservhjulet som är snäppet bredare än ett cykelhjul!

Men när vi står där på avfarten till SBK stannar flera av mina medtävlare och erbjuder sin hjälp, det värmde! Tack än en gång om ni läser det här.

Dags för lottdragning. Sista startnummer drar jag; jag gillar att gå ut först så, ja ni fattar.

När vi kommer ut till spåret ligger det ett dött får kanske 100 meter från påsläppet. Kan det bli värre denna dag? Ja, för spåret känns som ett slalomåk och inte alls som det brukar när JumJum spårar. Han ligger vanligtvis på ganska mycket; i alla fall brukar linan vara sträckt, det var den inte. Första apporten kom ganska omgående, men sen! Efter mycket om och men fick vi ju ihop alla apporter plus slut men jag var på väg att ge upp flera gånger för det kändes inte bra.

Tillbaka till klubben för platsen och resten. Där gick allt väldigt bra. Vi fick applåder på alla moment tror jag. När momenten var slut fick jag glädjefnatt, för att vi hade klarat uppflyttningen var jag säker på, men att vi hade fått ihop fantastiska 583,5 poäng av 600 möjliga, DET hade jag ingen aning om och jublet vid prisutdelningen lever jag fortfarande på.

Det var en fantastisk tävling och den kommer jag att berätta om sen när jag sitter, senil och åderförkalkad, på hemmet! Med andra ord, jag kommer aldrig att glömma den!