Vi pratar med
Barbro Martinez Pålsson, ordförande i Bro-Håbo BK

Bro-Håbo Brukshundklubb är en av Sveriges cirka 290 lokala brukshundklubbar. Den ligger i Bålsta några mil norr om Stockholm. Ordförande för klubben är sedan 2001 Barbro Martinez Pålsson, som själv är ägare till två storpudelhanar och nyligen också tog över en dvärgpudeltik.

I slutet av oktober 2008 pratade Hund Online med Barbro om Bro-Håbo BK och om att vara aktiv med icke-bruksraser på en brukshundklubb.

Barbro Martinez Pålsson

Jobbade du ideellt inom klubben innan du år 2001 blev ordförande?

Ja, jag var med och hjälpte till lite här och där, i köket på tävlingar bland annat. Sen utbildade jag mig till handledare som det hette på den tiden, och höll då kurser.

Vad var ditt mål när du tog över ordförandeskapet? Var det något speciellt som du ville förändra, något inom klubben som du tyckte var mindre bra och som du ville åtgärda?

Jag ville att man skulle få nya medlemmar att känna sig mer välkomna. Att alla grenar – bruks, lydnad, agility etc – skulle representeras och vara likvärdiga. Jag ville även att andelen aktiva inom klubben skulle öka och att vi på det sättet även skulle få mer gemenskap "över gränserna".

Vad är viktigt för att en brukshundklubb ska fungera bra?

Att ekonomin fungerar. Att kunna ha tillräckligt många kurser för att kunna betala el och dylikt. Ha välutbildade instruktörer som håller sig uppdaterade med de senaste rönen. Att alla har samma inriktning och mål med klubben. Att styrelsen kan ta till sig medlemmarnas önskemål och att det inom styrelsen finns representanter för alla grenar, att alla får möjlighet att göra sig hörda. Bro-Håbo har länge legat långt fram vad det gäller hemsida med info om verksamheten, och datahantering; till exempel kan de tävlande göra anmälan till tävlingar online. Det är mycket viktigt i dagens IT-samhälle.

Hur är stämningen på Bro-Håbo?

Väldigt bra och positiv. Jag tror att de som kommer till oss känner sig välkomna och omhändertagna. Men sen kan man förstås missa någon och man kan inte alltid göra alla till viljes.

Hur upplever du att stämningen på andra brukshundklubbar ute i Sverige är (de du själv har besökt och tävlat på)?

Lite olika på olika klubbar. För det mesta märker man inte så mycket av stämningen om man till exempel är där för att tävla. Det man märker är ju hur klubben bemöter de tävlande och det varierar otroligt. Det kanske är en spegling av stämningen på klubben.

Har du - i egenskap av ordförande i en brukshundklubb och som ägare till icke-bruksraser - stött på några fördomar? I så fall, hur har dessa uttryckts?

När jag började år 1996 så var väl den allmänna åsikten att inga andra än bruksraserna skulle vistas på klubbarna. Men numera är ju det helt förändrat och alla raser är välkomna. Det var väl flera som var skeptiska när jag valdes till ordförande, men genom att utbilda mig till tävlingsledare, och tävla i spår, lydnad och agility, så har jag blivit "accepterad".

Tror du att stämningen på en brukhundklubb påverkas (positivt eller negativt) av vilka raser medlemmarna har?

Nej, det har inget med det att göra, utan mer i vem som håller i kopplet. Om det är några problem så är det sällan hundarna som är problemet, utan den som är i andra ändan. Jag tror att det är positivt att det är blandat med raser, man får mer förståelse för varandra och lär sig mycket om olika hundars förutsättningar.

Har klubben haft några problem med att människor förväntar sig att "Någon Annan" (den okända medarbetaren som de flesta tycks känna till) ska göra saker? Eller är medlemmarna villiga att ställa upp när det behövs hjälp vid exempelvis tävlingar?

Vi saknar inte hjälp vid tävlingar och olika arrangemang. Vi har många som ställer upp. Däremot saknas ibland uppföljning av ideér. Någon kommer med en idé och tror eller hoppas sedan att någon annan ska ta tag i det. Det kan behövas att man bildar grupper där de medverkande sinsemellan arbetar för att saker ska bli gjorda. Oftast är det nog så på klubbarna att det är en liten skara som ser till att ideér och uppslag blir verklighet. Men det är roligt att medlemmarna i alla fall kommer med förslag, det känns positivt. Sen kanske inte alla förslag går att genomföra, men det är en annan sida av saken.

Har du haft någon annan ras än storpudel?

Cocker spaniel och dvärgpudel i min barndom och dalmatiner på 1980-talet.

Vad är det mest positiva med storpudeln i allmänhet?

Den är pigg på att arbeta, men kan även klara sig utan aktivering utan att för den skull "gå i taket". Den är lugn inomhus, barnvänlig och inte aggressiv mot andra hundar. Det är en utmärkt familje- och arbetshund som egentligen passar för alla människor. Den behåller dessutom sitt glada humör och sin lekfullhet hela livet.

Vad är det mest positiva respektive negativa med storpudeln om man tänker rent tränings- och tävlingsmässigt?

Den är positiv och pigg på att lära sig saker, men ibland ligger den steget före och måste få en utmaning för att hålla intresset uppe. När den inte förstår sätter den sig ner och vill inte vara med längre. Då får man försöka förklara bättre så den vet vad man vill. Sen är det med storpudeln som med de flesta hundar, att de genomskådar när det är tävling och kan "balla ur". Det spelar inte så stor roll om man kör träningstävlingar på klubben, det blir inte riktigt samma spänning och nervositet som på en riktig tävling. Där får man jobba med sig själv mycket, försöka att inte förmedla stress till hunden. Låter lätt som en plätt, men är väldigt svårt!

Vilken är din favorit av brukshundsraserna och varför?

Schäfern är väldigt fin om man får tag på en som är riktigt bra. Den är en utpräglad arbetshund och väldigt vacker. Jag gillar även boxer, det är en härlig ras.

Vilken är din favoritgren och varför?

Lydnad. Det är ju "cirkuskonster" egentligen och det är kul att försöka få precision i momenten. Jag tycker även om bruksgrenarna och agility, men jag har fastnat för just lydnad. Det kanske hänger ihop med att man börjar bli lite till åren och fått lite krämpor. Då orkar man inte flänga i skogen eller springa lopp på agilitybanan. Men ibland saknar jag det.

Du tog ju nyligen över en två år gammal vit dvärgpudeltik. Vad har du för planer för henne?

Först ska hon få landa i familjen, känna sig trygg med oss. Sen tänker jag börja lite smått med det vanliga, lära in sitt, ligg etc, vanlig grundlydnad. Jag har ju de två andra hundarna i elit, så de kräver rätt mycket tid. Nu i höst har det inte blivit så mycket träning, både jag och hundarna behöver vila. Men inför vårsäsongen så kör vi igång igen. Då är det ljust och fint ute och det tar inte emot att stiga upp i ottan för att ge sig iväg till tävling.

[Lediga annonsplatser]