Vi kikar på
Viltspår – en rolig aktivitet som behövs

Text: Anki Broberg, kennel Working Beauty

Viltspår är en rolig sysselsättning för hundar som tycker om att spåra. Dessutom är en bra viltspårhund en ovärderlig hjälp för att kunna förkorta lidandet för ett skadeskjutet eller påkört djur. De allra flesta hundar tycker om att lösa uppgifter med hjälp av sitt luktsinne och att träna sin hund i viltspår är roligt för både hund och ägare. Hunden får utlopp för sin arbetslust och ägaren får se sin hund riktigt lycklig och får en lugnare mer nöjd hund hemma. Jag hör ofta människor som säger att de inte vill träna viltspår för att hunden redan är så viltintresserad att de inte vill förstärka hundens intresse för vilt. Själv är jag övertygad om att en hund med stort viltintresse mår bra av att få utlopp för sitt intresse under kontrollerade former, där man lär hunden att det är förbjudet att ta upp vittring från andra spår än det jag som hundförare satt den på. Mina spårhundar får under inga omständigheter dra iväg på spår själva när de är lösa, allt spårande sker på mina villkor och just för att jag erbjuder spår som en regelbunden aktivitet så får de ändå sitt spårbehov tillgodosett. Vill man ha en säker spårhund oavsett vilken typ av spår det gäller så måste den lära sig att man inte får byta spår från det man sagt till den att följa.

När jag började med viltspår hade jag i många år tränat personspår och i början var jag väldigt noga med att lära in personspåret först eftersom jag hade hört att hunden kunde bli så intresserad av blodspår att den inte skulle ha något intresse för att lära sig följa ett personspår. Nuförtiden börjar jag ofta med att lära in blodspåret, för jag har aldrig sett en hund som inte kan eller vill följa ett personspår för att den lärt sig blodspår först. Oavsett vilket spår det gäller så vill jag ju inte att hunden byter spår någon gång, och sådant får man träna genom att lägga korsande spår och sedan tala om för hunden att man ska följa det spår man börjat på.

För att lägga viltspår så behöver man blod och en klöv. Blodet kan man köpa fryst i halvlitersburkar i sin livsmedelsaffär, och när man ska använda det så tinar man upp det och häller över det i till exempel en sportdrycksflaska med kork som man kan droppa genom. En rådjursklöv kan man ofta få tag på genom att fråga runt efter någon jägare i bekantskapskretsen. Dessutom så kan det vara bra att köpa plastband så att man kan göra snitslar att sätta upp så att man vet vart man har gått när man lagt ut spåret.

Man sparkar upp lite i marken där spåret börjar och sedan droppar man ordentligt med blod där, sedan går man ut spåret och droppar blod samtidigt som man drar klöven på marken efter sig och gärna snitslar längs spåret. Vid slutet av spåret knyter man fast klövens snöre i ett träd. Första gången kan man vänta någon timme innan man tar med hunden i halsband eller sele och 10 meter lång lina och visar hunden på uppsparken. Låt hunden ta den tid den vill, och om den inte förstår att den ska följa spåret i början så kan man sakta själv börja gå längs snitslarna så brukar hunden förstå vad den ska göra efter en stund. När man kommer fram till klöven så berömmer man hunden mycket och låter den gärna få dra i och bära klöven, det ska vara kul att komma till slutet!

Om man vill starta på viltspårprov och försöka få sin hund till viltspårchampion så ska man först starta i viltspårets anlagsklass. Där är spåret 600 meter långt och innehåller 4 vinklar och ett 15 meter långt bloduppehåll på en raksträcka, och spåret ska ha legat i 2-5 timmar. Om man blir godkänd i anlagsklassen så får man starta i öppenklassen, och där ska man ha tre 1:a-pris för att hunden ska bli viltspårchampion. I öppenklassen så är spåret också 600 meter långt men det innehåller förutom bloduppehållet på en raksträcka även ett bloduppehåll i en vinkel, och en återgång där man slutar bloda och går tillbaka 15 meter i sitt eget spår för att sedan vinkla i 90 grader och efter 15 meter på den nya sträckan så börjar man bloda igen. Det spåret ska ha en liggtid på 12 – 24 timmar och ca 75 meter från slutet stannar man hunden och domaren skjuter ett skott som hunden inte ska reagera på och den ska utan problem kunna fortsätta spåret efter.

Alla jaktlag måste numera ha tillgång till en eftersökshund som kan spåra upp skadeskjutet vilt, och även när vilt blivit trafikskadat så behövs en bra eftersökshund för att man ska hitta det påkörda djuret snabbt och förkorta dess lidande.

I spårskogen vet din hund bäst. Tror du att du kan spåra bättre än din hund, så lämna hunden i bilen... Börjar man styra sin hund så får man snabbt en hund som förlitar sig på din hjälp när spåret blir svårt. Lita på din hund!

Mer om viltspår på hundonline.se:
- På nybörjarkurs i viltspår
- Fråga Kenneth om viltspår och eftersök

[Lediga annonsplatser]