HUND ONLINE - Nättidningen om och för Sveriges aktiva hundägare och andra hundintresserade

Uppfödarprofilen

Andvikens
Lotta Treiberg
jaktlabrador

Lotta Treiberg, som innehar Andvikens kennel, köpte sin första retriever i början av 1980-talet, en golden retriever vid namn Vincent. 1984 kom golden retriever-tiken Elvira (Goldenlines Enjoyable Evelyn), en duktig jakthund som fick två valpkullar. Lotta och Elvira tränade tillsammans med några jaktlabradorer och deras ägare, och det var under denna tid som Lotta började intressera sig för jaktlabradorer. Den första egna hunden av denna ras kom dock inte förrän flera år senare, år 2000, då den gula tiken Searover Ginger Rogers kom till kenneln.

Labrador är ju en av de raser som är uppdelad i två typer; den ”vanliga” labradoren och jaktlabradoren. Vad tycker du att det finns för fördelar respektive nackdelar med sådana uppdelningar?

Jag tycker att man så långt som möjligt bör kalla saker för dess riktiga namn. Showlabrador respektive jaktlabrador. Dessa två linjer av labbar har avlats åtskilda från varandra i säkert 60-70 år eller längre. När utställningarna blev allt mer populära utvecklades en tyngre typ, med förhållandevis kortare ben och mer benstomme, av labbe fram. Idag är det i Sverige - liksom i Storbritannien - accepterat av de allra flesta aktiva och uppfödare att vi har två separata linjer med olika avelsmål. Enda nackdelen är väl att det kan vara förvirrande för nya valpspekulanter som tror att det är en och samma ras. Man bör nog också betona att det inte är så att alla showlabbar är stora, tjocka och tunga, det som skiljer showlinjer från jaktlinjer ligger betydligt mer i den mentala och bruksmässiga delen än i bara utseendet.

Hur tycker du att en riktigt bra jaktlabrador ska vara?

Enormt stor arbets-, apporterings- och jaktlust som kombinerat med följsamhet och stor samarbetsvilja ger den optimala småviltapportören. En bra jaktlabrador tackar aldrig nej till att arbeta ihop med sin förare. Personligen har jag blivit väldigt svag för de mörkgula labradorerna, men exteriören har ingen större betydelse.

Vad utmärker jaktlabradorer vad det gäller temperament och arbetsvilja? Har den några speciella fördelar eller nackdelar?

Se ovan på arbetslust och jaktlust: De dör hellre än ger upp, de apporterar utan problem bland isflak och upp och ned i isvakar långt in i november under andjakterna. Följsamheten och dresserbarheten ger stora fördelar, de är behagliga kompisar både hemma, borta och på jakterna! Att man avlar hårt på hundar med stor hundtolerans och minimalt på könsprägel hos hanhundar (motsatsen tror jag ger hanar med större problem att umgås med sitt eget kön). För att få en hund med så mycket "will to please" måste den vara ganska förarvek och ibland kan labbens "vekhet" bli ett problem - den blir alltför känslig och kan låsa sig när den är osäker. Hos jaktlabradoren är balans oerhört viktigt. Den måste ha bra balans mellan aktivitet och passivitet = arbete och vila. Den ska vara superallert och villig, men får inte stressa eller gnälla. Den ska också på en sekund kunna växla mellan absolut lyhördhet för samarbete och självständigt arbete. Att den har naturligt stor markeringsförmåga är alltid till en hjälp, både på prov och jakt.

Hur är hälsotillståndet hos jaktlabradorer? Finns det bekämpningsprogram och i så fall för vilka sjukdomar?

Labradoren som ras har hälsoprogram när det gäller höftleder, armbågar och ögon (PRA och olika former av katarakt). Trots att man röntgat (och avlar på fria individer) så är det alltför många hundar som drabbas av höftledsdysplasi och armbågsledsdysplasi (AD). Tyvärr är också jaktlabbar känsliga om de drabbats av AD. Även lindriga eller måttliga artroser kan göra hunden halt och den lider också svårt av sin hälta. Jag ser armbågarna som labbens svagaste punkt och även den tråkigaste att drabbas av, för både ägare och uppfödare.

Vilket är ditt främsta mål med uppfödningen? Prioriterar du något speciellt när du väljer avelshundar, såsom exempelvis temperament eller jaktlust?

Liksom för de allra flesta uppfödare av jaktlabbar så är det viktigt för mig att hundarna är jaktprovsmeriterade och även används praktiskt som apportörer. Minst ett förstapris i öppenklass på B-jaktprov. Sen vill jag gärna se hanhunden i "skarpt läge" - under jakt alltså. För att veta att han är tyst och lugn. Personligen kan jag känna olust över att en hel del jaktlabbar har "sociala" brister, de är inte glada och trevliga mot människor som de möter. Och det finns alltför många som är reserverade mot barn eller som vaktar bilen eller annat. Jag vill ha glada och öppna hundar som vem som helst kan ta över och t ex låna på en jakt. Jag har själv en tik med en enorm jaktlust och som är gullig och trevlig på många sätt, men hon har aldrig gillat barn. För mig diskvalificerar det henne som avelshund direkt!

Vad tittar du extra på vad det gäller dina avelstikar, och har du några absoluta krav på de avelshanar som du använder till dessa?

Se ovan. Men jag vill också ha hundar som är explosionsartat snabba, frejdiga och som apporterar med ett lugnt och varsamt grepp. Att få en liten valp som är lättlärd och totalt okomplicerad när det gäller själva apporteringen är väl mitt mål. Sen får man ändå lägga ned mycket tid på att träna förtroende för tecken, signaler och stadga.

Vad bör man tänka på innan man skaffar en jaktlabrador? (T ex: Passar den i barnfamilj, passar den extra bra för vissa typer av aktiviteter, såsom agility eller lydnad, eller är det främst jakt den ska hålla på med?)

Jag anser att det är extrema jakthundar! Visst kan man roa både sig själv och hunden med andra hundsporter, men jakten är det främsta. Börjar labbarna bli populära på t ex agilitybanorna så kanske vi "tappar" hundar som har anlag som inte är önskvärt hos en apportör, som ljud (skäll, yl och gnäll). Sen ska de vara trevliga familjehundar också, för det är ju där den mesta tiden kommer tillbringas. Men som rena sällskapshundar passar de inte.

Vad har du för krav på de som vill köpa en valp från dig?

Att de är snälla, trevliga och intresserade. Det senare ska vara att de kan tänka sig att börja träna jakt och apportering och vara villiga att åtminstone föra hunden i nybörjarklass. Sen vet jag att får man en duktig hund och startar på prov vill man gärna fortsätta . . . Så funkar vi människor.

-
April 2009