Förstasidan

Notiser

Artiklar

Hälsa och genetik

8 frågor

Uppfödarprofilen

Jakt

Marie Hansson

Vi pratar med

Vi kikar på

Läsarberättelser

Silva - artikelserie

Gamla hundar

Blandade artiklar

Fråga experten

Om agility

Om viltspår/eftersök

Om beteendeproblem

Om aktivering mm

Tävlingar

Fototävling

Annonser

Hanhundar till avel

Tävlingsbilder

Utställningsbilder

Läsarbilder

Läsarbilder inoff.

Övrigt

Désirées blogg

Insändare

Enkäten

Till minne

Nya titlar

Bokrecensioner

Diverse

Arkiv ext. länkar

Gästbok

Länkar

Om Hund Online

Om Hund Online

Kontakta oss

Annonsera

Om cookies

Medverka på Hund Online Medarbetare sökes! Annonsera på Hund Online Läs mer

 

Av Susanne Jakobsson, kennel Dreamcreater's

 

Det var rätt mulet och regnet hängde över oss, men stämningen var på topp tisdagen den 21 juli. Det var kennel Koyutuk, som föder upp rhodesian ridgeback, som hade organiserat dagen och viltspårdomare Calle som hade iscensatt testet.

Björntestet var gjort så att man hade spänt upp en vajer i skogen och på den vajern häktat på en radiostyrd björn. Björnen drogs fram och tillbaka på vajern och via fjärrkontrollen kunde testledare Calle vrida björnen.

Vi var totalt elva startande: två cavalierer, fem rhodesian ridgeback, två jämthundar, en belgisk vallhund (groenendael) och en newfoundlandshund. Utav de elva var det endast fyra som blev godkända: min cavalier, de två jämthundarna och en rhodesian ridgeback.

Det var som ni kanske förstår mången jägare på plats. Trots detta blev vi väl mottagna och de flesta tyckte att det skulle bli spännande att se de två cavaliererna. Det var bröderna Amiteg’s Mio Min Mio (Mio) och Amiteg’s Fjalar (Oliver) som deltog. Mio som var först ut utmärkte sig inte på ”jaktvis”. Mio var inte rädd för björnen men ansåg att den inte utgjorde någon fara och beslöt att den fick sköta sitt så skötte Mio sitt, ett säkert sätt att uppträda mot en björn om man skulle råka på en i skogen. Detta medföljde dock att Mio inte blev godkänd. Men förare och ägare Katharina Sjöberg var nöjd med detta då hon inte har tänkt jaga björn och var nöjd att veta att Mio inte visade någon särskild rovdjursskärpa

Calle såg lite besviken ut när jag och Oliver kom som fjärde startande efter brorsan Mio. Han tittade upp lite och sa lite förvånat, ”en till?”. Det fick Calle snart äta upp… Min cavalier Oliver var som sagt en av dem som blev godkända. Oliver hade redan vid bilen förstått att någonting var på gång. Vid släppet står föraren cirka 30-40 meter ifrån ”björnen”. När Oliver fick höra av mig: ”ta missen”, vilket är det ord jag använder vid jakt, sprang han utan att tveka fram till björnen och började skalla. Han hade fullständig kontroll över situationen, björnen och mig, tittade ibland frågande på mig som för att säga ”jag har missen, kom och skjut”. Besviken över att bli inkallad mitt i ståndet släppte Oliver motvilligt björnen och kom tillbaka till mig.

Calle sa efter att testet var slutfört: ”Tyvärr så måste jag godkänna detta, jag kan inte annat än bedöma det jag ser”. Oliver visade bra rovdjursskärpa och utmanade inte björnen utan höll stånd på den, och har ett beteende som önskas vid björnjakt. Vet inte riktigt hur det ska tolkas men har fått höra av de andra deltagarna att Oliver var den enda hunden Calle pratade om. Så han blev nog positivt överraskad.

Nu tänker ju inte jag jaga björn med honom, men hoppas på att både jag och Oliver klarar testet för att få bli godkända för eftersök på björn, vilket ställer stora krav på både förare och hund.

Jag jagar dock annat förekommande vilt med Oliver, såsom älg, grävling och förhoppningsvis snart också vildsvin (de viltarter som man med fördel kan jaga med ställande jakt, vilket Oliver föredrar).

Nu kanske ni tycker att cavalieren inte är någon jaktras, och det har ni förmodligen rätt i. För de har ju inte använts till jakt på flera hundra år. Jag vet inte hur eller när det hände, bara att Oliver är en jaktkamrat i särklass, då hans mångsidighet och uppfinningsrikedom inte tycks veta några gränser. Han har en närvaro och en otrolig inre styrka och viker aldrig en tum. Jag tror att det är denna styrka som gör att älg faktiskt står för honom. För särskilt respektingivande kan man inte direkt anklaga cavalieren för att vara…

Så gick detta björntest till:

Den här formen av björntest är inte godkänd som merit i någon hundklubb, men ger en bra uppfattning om hur hunden kan tänkas reagera vid ett björnmöte. Vid testet bedömde Calle hundens uppträdande mot björnen, hundens sinnestillstånd (rädd/orädd/ointresserad), rovdjursskärpan på hunden och hundens lämplighet och säkerhet vid eventuell jakt. Dessa aspekter är det som Calle tar hänsyn till vid sammanfattningen och beskrivningen av hunden. Det finns fem rutor som i olika grader bedömer hundens uppträdande och man strävar efter att hamna så mycket i mitten man kan. För mycket mod och rovdjursskärpa leder till att hunden blir dödad av björnen och för lite så går den inte att använda vid jakt. Sista rutan är för de hundar som inte klarar av björn och får så kallad ”björnfrossa”, där hunden flyr av rädsla eller blir blockerad av rädsla på annat sätt. Jag kan tala om att det är långt ifrån alla sedvanliga jakthundar som klarar ens det här testet med en fejkad björn, utan flyr fältet.