Love Hermanen är hjärtat och drivkraften bakom företaget HundNyckeln, och driver där till vardags sin kursverksamhet med allt från vardagslydnad och klickerträning till problemhundsutredning och aktiveringskurser med friskvårdsinriktning.

Om Love:
Jag är certifierad hundinstruktör och arbetar aktivt med att förbättra hundars och hundägares relation genom ”den mjuka skolan”. Företaget HundNyckeln är främst Stockholmsbaserat, men viss kursverksamhet hålls även efter önskemål på andra orter.

Livet är dock inte bara arbete, och jag spenderar mycket tid med min hund av rasen ungersk puli, en unik och egensinnig vallhundsras som varje dag bjuder på nya utmaningar som utvecklar vår relation.

Inga fler frågor tas emot tills vidare.

FRÅGA

Hej Love!

Jag heter Emma och har för några månader sedan adopterat en fyraårig shih-tzu/dvärgschnauzer-kille. Lille Kevin kommer från en ganska bra bakgrund, enligt psykologen som driver hundhemmet som vi köpte honom från, men han hade ett stort problem när han lämnades dit; han har jättesvårt för andra hundar.

Hans reservationer gäller främst stora hundar, men man jobbade mycket med honom på djurhemmet och nu är han väldigt mycket lugnare än när han kom dit. Vissa dagar är han jätteduktig och tittar bara på hundar, stora som små, som vi passerar på stan. Då blir man ju själaglad och tänker att "halleluja, nu har han äntligen börjat slappna av", men så nästa dag kan han bli alldeles ifrån sig vid blotta åsynen av andra hundar och skälla och bete sig tills han blir alldeles trött. Vissa gånger är han lugn och harmonisk hela morgonen och så ser han en hund och på något vis så knäpper det till i huvudet på honom. Oftast är det stora hundar, men vissa dagar kan det lika gärna vara små. Har du något tips för hur jag ska hantera det här? Vi blev ju varnade på hundhemmet för att han inte är bra på att umgås med andra hundar, men jag känner ändå att det måste gå att jobba med det. Han älskar katter, här hemma har han en kattkompis och de kommer väldigt bra överens. Vad tycker du att jag ska göra?

En annan sak Kevin har svårt med är när någon ringer på dörren. Det kan vara någon han känner; det räcker med att han ser mig gå ut på trappan och ringa på klockan, så blir han alldeles ifrån sig. Om man släpper in folk han inte känner så väl genom ytterdörren så blir han exalterad, men han skäller inte som han gör när någon knackar eller ringer. Hur tränar man honom bäst för att komma ifrån det här beteendet?

Tack på förhand!

Emma i Lund

SVAR

Hej!

Jag blir så glad när folk berättar om adopterade omplaceringshundar som får en andra chans i livet och i en familj som är beredda att jobba med sina hundar.

Att just hundmöten är svåra är inget ovanligt. Oftast handlar det hos äldre hundar om negativa erfarenheter av andra hundar, i ert fall kanske just större jyckar. Man kan inte tycka om alla, det viktiga är att vi lär våra hundar att acceptera och respektera. För en hund är dess kroppszon väldigt intim och det kan skifta hur nära en hund tycker att det är okej att bjuda in en annan hund. Behovet av närhet och kontakt varierar också.

Shih-tzu och dvärgschnauzer har en del vakt i sig, de är trogna följeslagare och de har lätt för skallbenägenhet. Därför är det viktigt att du först hittar orsaken till varför er hund blir upprörd vid hundmöten.

• Är det för att det är en rasegenskap att ”larma” till sin ägare? ”Nu kommer det en hund där borta.”
• Handlar det om att hunden känner sig osäker?
• Vill han skydda sin ägare?
• Läser du hans kroppsspråk rätt, skäller han och hoppar runt, gör utfall för att han är arg eller för att det är hans sätt att hälsa?
  

Hundens kroppsspråk:

Vad signalerar kroppen? Titta på ansiktet, ögonen, svansen, kroppens viktfördelning med mera. En hund som under flera år gjort utfall har ofta fått ett felaktigt kroppsspråk; det händer att en hund rynkar nosen, visar tänder och vaggar med en fredlig svans.  Leta därför i första hand efter helheten i hans signaler.

Det är inte helt lätt för alla hundar att förstå varandra. Om en hund inte haft möjlighet att kommunicera med andra har han ju inte heller haft möjlighet att utveckla den sidan. En del raser har avlats i egenskap att se ut på ett visst sätt och därför är det nästan omöjligt att förstå vad vissa hundar säger.  Shar-pei, puli och Rhodesian ridgeback är några exempel på svårlästa hundar.

Lugnande signaler:

Titta om din hund försöker vända bort huvudet eller t ex gäspa, kissa, gräva i marken innan det kritiska mötet. Det finns i hundens språk tecken som ska informera den andra hunden om att ”jag försöker lugna dig, jag är fredlig”. När du ser dessa rörelser, belöna och förstärk det beteendet.

Dagsformen har stor betydelse. Som du skrev: vissa dagar går det bättre än andra. Genom att du skapar så mycket rutiner som möjligt får hunden kontroll och bättre självförtroende och kan därför lättare hantera sina känslor vid hundmöten. Schemalägg rastningspromenader, mattider etc.

Stress:

Hundstress är farligt. Om du märker av att din hund är nervös eller ni är stressade, undvik onödiga hundträffar. Det är viktigt att ni minskar alla orosmoment. En hundpsykolog eller veterinär kan hjälpa dig att stressreducera hunden på rätt sätt.

Positiva möten med rätt hundar:

Allt han gör rätt och bra vid kontakt med andra hundar ska belönas. Verbalt eller med godis. Ibland är det lämpligt att undvika leksaker och beröring eftersom detta kan upplevas av hunden som en resurs och försvarsmekanismen kan sättas igång. Individuell belöningsmetod funkar bäst!

Finns det hundar han fungerar med, t ex mindre hundar, har ni vänner ni kan gå promenader med? Han behöver få så mycket roliga upplevelser som möjligt av andra hundar, av olika raser. Gå gärna på kurs där han lyckas med sina övningar och i sina förhållanden med andra inom rimligt avstånd.Både shih-tzu och dvärgschnauzer är lite ”rasrasister” och trivs till och från bäst med sin egen rasgrupp.

Ett tips är att om det finns mycket hår i ansiktet på hunden, sätt upp en tofs så ögonen har fri sikt och hunden kan se de mötande hundarna.

Tänk alltid på avståndet:

Träna på 40 meters avstånd, går det mötet bra träna ytterligare 10 gånger på en yta där han ser hunden men distansen är stor mellan vovvarna. Sen flyttar ni 5-10 meter närmare,  osv. När ni märker att han tappar fokus och börjar visa reaktioner som är hotfulla, öka avståndet igen. Detta kan ta tid, men är absolut den bästa metoden att lära en hund att få självkontroll och sänka stressen.

Sjukdom?

Ibland ligger dolda sjukdomar bakom olika hundproblem. Ta kontakt med en lämplig veterinär och gör en undersökning. Om  hunden har dålig syn eller får ont i öronen av höga skall, bemöts detta med smärta och osäkerhet som får sitt utlopp i negativa hundmöten.

När han gör utfall:

Avbryt, vänd er om, lyft upp hunden och gå bort från den kritiska platsen. När hunden fått sin reaktion att agera, då är inlärningen låst och det är ingen idé att förvänta sig att hunden ska kunna förstå kommandon just då. Nästa gång, håll bättre avstånd och ladda upp med bättre belöning.

Det viktiga är att efter ett utbrott ska hunden inom några timmar få ett positivt möte, kanske med en hundkompis han trivs med, så att hundens minne hela tiden reflekterar till bra relationer med andra hundar.

Tänk även på hur du är vid möten. Känslorna ägaren känner inför ett hundmöte signaleras rakt ner till hunden genom kopplet. Är du själv nervös, försök att lugna dig. Ta ett djupt andetag och säg till dig själv att detta ska gå bra.

Sätt upp realistiska mål. Hunden kanske aldrig kommer klara av att gå på dagis eller hundcafé där det är trångt och många främmande hundar, men han kommer helt klart kunna gå förbi en hund på gatan och lystra till sin ägare, bara ni jobbar och tränar vidare!

Det finns många hundtränare som kan hjälpa er vidare om ni kör fast igen.

Lycka till!

/Love
9 mars 2010

FRÅGA

Hej Love

Jag passar på att ställa en fråga om socialträning.
 
Jag har fyra hundar: alla hanar, 1-7 år, blandraser mellan schäfer/drever och eurasier/drever och två som är syskon av schäfer/labrador. Min väninna har en hund, en hane, 3 månader, irländsk röd setter.
 
Dessa fem hundar leker, busar, myser, sover och umgås mycket bra. Men när vi träffar andra hundar kan det bli ett riktigt högljutt liv på alla fem. Vi försöker att tysta ner dem men det känns nästan som om det blir mer fart på dem då, så istället har vi börjat vända oss om när vi är ute och går så snart vi ser andra hundar komma på samma väg.
 
Tyvärr känns det som om mina fyra herrar skulle kunna lära min väninnas lilla valp att bli skällig när man träffar nya hundar. Vad tycker du vore en bra socialträning så att åtminstone valpen inte skäller och hoppar mot andra hundar?  Vill inte att mina hundar ska lära min bästa väns hund en massa dumheter . . .
 
Hundmamma!

SVAR

Hej Hundmamman!
Era hundar har ett naturligt beteende. De är flockdjur, men behöver anpassas till samhällets krav.  

Dina hundar ger väninnans valp mycket nyttig träning genom lek och kombinerad vardagslydnad. En valp studerar äldre hundar och tar efter dem, därför är det viktigt att dina hundar vet vilka regler som finns vid hundmöten.

Besluta dig för hur du vill att dina hundar ska vara vid hundmöten, sen börjar du att arbeta mot de mål du satt upp.

Så här tänker era hundar :

När en hund ”larmar” (börjar skälla) – ”Nu händer det nåt” – då stärks flocken genom att alla tillsammans skäller allt de kan och ju högre desto bättre, tänker hundarna. 

Om ni som ägare då försöker tysta ner dem genom att t.ex. säga ”NEJ!” eller att röra dem så förstärks beteendet eftersom hundarna tänker ”Ja, vi fick med oss våra ’hundmammor’ också att skälla, nu är vi tillsammans stora och starka så vi kan skrämma i väg de andra hundarna.”

Dina hundar och väninnans hund har bildat en hundfamilj och den ska man vara rädd om och skydda mot främlingar. Hundar har kvar mycket instinkter från tiden då de levde i det fria och behövde skydda sig från andra individer. Nu fungerar inte detta i vårt samhälle, hundar finns överallt och vi möter dem ständigt. Skällande hundar, speciellt i grupp, upplevs obehagligt och störande av många. Det bästa råd jag kan ge er är att ha lekstunder där dina och kompisens hund får leka på platser där ni får vara i fred, hemma hos er, hundrastgårdar, skogen osv.

Sen när ni har era promenader, försök att gå med bara två hundar så att de inte kan trissa varandra. Om ni ändå är ett stort sällskap så fokusera på era egna hundar i första hand. Din väninna kan försöka avleda sin valp genom att göra en godis-sökövning i buskarna och du kan t.ex. ge alla dina hundar ett grupplydnadskommando, alla hundar sitt, när den som satt sig väntat in utan skällande och flamsande får den en belöning, snart kommer hela gruppen inse att det lönar sig att vara tyst.

Hundar härmar varandras lönande beteende.

Att ni vänder er om och går åt ett annat håll eller tar en omväg är en väldigt bra och effektiv metod. Hundarna inser att det är lönlöst att agera mot främmande hundar, och att följa matte och hela gruppen är det viktigaste.

Ni kan även testa att ”splittra er flock": att du går åt ett håll med din/dina hundar och din väninna går åt ett annat håll med sin hund. Hundarna får då avstånd till den främmande hunden och möjlighet att fokusera på sin matte. När man är ensam hund så vågar man inte alltid vara så kaxig. I hundvärlden är inte ensam stark.

Men när tillfälle ges och ni vet att ni träffar ”bra” hundar som ni känner ägarna till så är den sociala biten viktig för att hundarna ska lära sig kommunicera med andra och förstå att det är positivt att samverka med andra jyckar.  

Testa gärna att gå en hundmöteskurs, dessa finns över hela landet.   

Dina hundar som är lite äldre har kanske lärt sig med åren att det är ”lönsamt” att skälla på andra, då kan de uppleva att ”Yes, matte sa ’nej!’, då vill hon också att vi ska skälla”.

Det är väldigt vrickat hur våra hundar ibland missuppfattar vad vi vill, men desto viktigare att planera och agera tydligt i träning så att hundarna får rätt instruktioner : så här vill jag att du uppför dig vid ett hundmöte.

Försök att hålla uppe tålamodet. Detta kan ta tid att träna och av dig som förare krävs mycket pokeransikte så att hundarna ska läsa av dig så lugn och harmonisk som möjligt även om du kanske är lite orolig att hundmötet kommer bli skälligt.

Får din väninnas hund träna på hundmöten även med andra hundar så får han ett brett hundspråk, och träffar han många olika hundar, olika raser, åldrar och individer så kommer det nog bli en bra och fungerande fin hund i framtiden.

Hoppas ni fick lite tips på vägen till bättre hundmöten.

Lycka till önskar Love Hermanen
17 november 2009

FRÅGA

Hej

Tassade in på er sida och såg ju då att man får fråga om lite av varje. Min fundering är på en taxherre i sina bästa år (5 år). Han är skällig, och jodå, visst är taxar kända för sin språkrika karaktär, men jag funderar på om någon aktivering, lydnad, socialisering, kurs, eller andra förslag skulle kunna få honom att dämpa skällandet till kanske 20 timmar av dygnets 24. Jag stör mig inte på skällandet, men tyvärr gör vänner och hunddagispersonalen det. Vi har inte gjort något speciellt, mest levt ett bra hundliv hans första fem år, så det kanske är för sent att ändra på det nu? Funkar såna där "antiskall"-halsband? Vad tror du, Love?
 
Tackar, Merlyn med Töre tax!

SVAR

Hejsan Merlyn & Töre!

Helt sant att taxar skäller mycket. Hundskall behöver inte bli okontrollerbart och det är nästan aldrig för sent att lära en hund, men det kan ta tid.

Du behöver först ta reda på orsaken till Töres skällande. Är det av förväntan, under/överstimulans, uppmärksamhet eller kanske stress? Mycket ligger rasrelaterat men om det är ovanligt mycket rekommenderar jag att du tar kontakt med en instruktör eller hundpsykolog som kan guida dig till rätt övningar för just er situation.

Aktivering och berikning av hans naturliga behov kan hjälpa till att dämpa hans skällande. På hunddagis har personalen ett ansvar att se till att alla hundar får lugn och ro. Börjar en skälla hänger gärna hela sällskapet med.  Men är det verkligen Töre alla gånger som startar skällandet?

Ett mycket bra sätt att lära en skällande hund att sluta skälla är att lära honom att göra det på kommando, här är klickerträning mycket effektivt. Du börjar belöna hunden när han skäller, varje gång han skäller ger du en godbit och säger t.ex. ”skall”. Snart lär han sig förknippa kommandot ”skall ” med belöning; kom ihåg att hundar är ekonomer och gör det som lönar sig. Slarva inte under inlärningsperioden, att belöna skällande kommer leda till att det blir kontrollerat av ägaren.

När hunden sen av egen motor skäller på t.ex. andra hundar, när han vill hälsa eller vad som än kan vara den bakomliggande orsaken, så uteblir belöningen eftersom du som förare inte hade gett kommandot ”skall”.
Med denna träning och bra handledning från en duktig hundtränare kan man träna bort skällande på bara ett par dagar/veckor.

Angående dressyrhalsband: sprayhalsband, de funkar absolut, MEN här lyfter jag en hög varningsflagga. Dessa kan göra mycket skada på hunden, det finns hundar som vägrar ta på sig halsband efter denna träning, hundar som blir mer stressade, en del hundar blir mer skälliga och kan få andra problem av sprayhalsbandsträning. Halsbanden kan även fungera för stunden men problemet kan återkomma.

Sprayhalsband sprutar ut en vätska mot hundens huvud. Skallen på hunden är mycket känslig, nosen, morrhår och öron är mycket veka kroppsdelar och prygel på dessa kroppsdelar kan göra hunden mycket otrygg och ibland även försätta hunden i chock. Träning med elhalsband är förbjuden i Sverige om man inte innehar ett speciellt tillstånd och utbildning för detta, och elträning är mycket skadligt för hund!

Jag rekommenderar inte halsbandsträning med varken spray eller el.
Vill man lära sin hund att sluta skälla ska man göra det en gång och på rätt sätt, det kräver mycket tålamod och förståelse för hunden.

• Ta reda på bakomliggande orsak till varför hunden skäller.
• Sätt upp en träningsplan.
• Tålamod!
• Arbeta långsiktigt så att hunden kan lyckas med det du kräver av den.
• Tålamod!
• Ta hjälp av auktoriserade yrkespersoner. Lyssna inte på grannar eller vänner som kommer med goda råd.
• Tålamod!
   

På HundNyckeln har vi ”Sluta skälla”-kurser för hundar som pratar för mycket. Besök vår hemsida för information: www.HundNyckeln.se.

Hoppas ni får ordning på Töres skällande.

Voff & Hej, Love!
7 november 2009

FRÅGA

Hej

Jag är i desperat behov av uppfinningsrikedom! Har en fyra år gammal grand danois och jag vet inte hur jag och familjen ska aktivera henne på bästa sätt. Vi promenerar dagligen, men sen sover hon mest. Hon är inte intresserad av att hämta pinnar, bollar, leka med hundleksaker etc. Barnen tycker att hon är lite tråkig. Jag vet att vår hund har ett hjärta av guld men hon verkar inte tycka om att leka? Vad rekommenderar du?

Med vänliga hälsningar Nadja, Tim, Katta, Simon och grandisen "Donna"

SVAR

Hej hela familjen!

Stora hundar har inte samma ”fjädring” och den energiska farten som mindre hundraser. 

Hundar som hör till ”jätteraser” åldras tidigt och Donna kan redan vara en senior i kroppen och därför sakna ork att ”busa”.

Att bara leka ”jaktlekar” som hämta pinne, springa, och använda hundleksaker (med pip) kan vara stressande. Donna kan uppleva barnen och matte och husse som ”nervösa” och försöker därför lugna dem eller söka sig undan, och då kanske ni upplever henne som tråkig och sömnig?

Hundar trivs bäst och mår bra tillsammans med lugna individer som inger förtroende och balans. Jag tycker att ni ska kontakta en veterinär för en hälsokontroll. De ser över om hon kan behöva medicin för lederna eller om något annat är på tok. En sjukgymnast för hundar kan hjälpa er att få Donna att behålla rörligheten (viktigt för stora hundar).

Aktivering och lek:

Låt Donna arbeta med hjärnan! Du kan låta barnen slå in köttbullar i presenter och låta hunden öppna paketen på egen hand. Variera paketens former, innehåll, antal. Ni kan även gömma presenterna runt om i hemmet och lära henne att leta efter dem innan hon öppnar presenterna.

Börja enkelt, t.ex. att lägga paketet bakom en stol och säg ”varsågod, leta paket”. Nästa gång kan ni öka svårigheten och gömma paketet t.ex. i ett öppet skåp, säg igen ”varsågod, leta paket” osv. Låt henne lyckas med att hitta presenterna så hon bygger upp ett stort självförtroende.

Lär henne nya trix som t.ex. ”ta upp”. Använd gärna en klicker som hjälpmedel vid inlärning. (Kontakta mig gärna om ni vill ha mer info om hur en klicker fungerar.) Lägg ett föremål på golvet, all rörelse Donna gör mot saken belönar ni. När hon tar den i munnen beröm och klappa, och byt sedan objektet mot en godisbit. Här får hunden jobba med hjärna, kropp, och samspel med ägare.

Det finns massor man kan aktivera sin hund med, men kom ihåg att ta hänsyn till vilken ras ni har och vilka förutsättningar just er hund har.

Lycka till önskar Love
30 augusti 2009

FRÅGA

Hej Love!
Jag har en fem månader gammal salukivalp hemma, "Sally", och jag undrar hur gammal hunden ska vara för att börja med aktivering, och vad är en bra nybörjaraktivering?
 
Hoppas på svar och önskar er lycka till med er fina hemsida,
Mona

SVAR

Hej Mona!
Aktivering betyder att ”man gör något”. Aktivering för en valp kan vara att leka med en mjukisnalle eller träna ”byteshandel”. För en äldre hund kan nivån av aktiveringssvårigheten öka till t.ex. avancerade aktiveringsleksaker och kluriga problemlösningar. Det viktiga är att hunden tycker att det är roligt och får möjlighet att arbeta med hjärnan och kroppen.

När det gäller valpar så tänk på att inte ha för höga förväntningar, tid går före krav, valpar tröttnar snabbt och behöver få vila ofta. Ta ofta små korta pauser och skapa glädje tillsammans med hunden.

Din valp kommer snart att bli unghund och få massa spring i tassarna.

Sally är i en bra ålder för att träna mycket följsamhetsövningar. Du kan t.ex. ändra riktning när ni promenerar, och belöna hunden när hon följer dig. Vinthundar är självständiga och ägaren behöver ofta lägga mycket träning på just följsamhet, inkallning och samarbetsövningar.

Leta godis i högt gräs är även en bra aktivering som passar salukin, så de får arbeta med nosen:

1. Kasta ut en näve godis på en ganska kortklippt gräsmatta första gången och låt hunden nosa fram godbitarna.
2. Öka terrängens svårighet allteftersom hon blir duktigare på att söka.
3. Variera antalet godisbitar.

Balansträning är perfekt för valpar och unghundar och speciellt för stora raser.

Du kan lära Sally att sitta på olika underlag som stockar och stenar, parkbänkar, i båten, sängen osv. När hon fått bra rutin på ”sitt” oavsett underlag så kan du lära henne att ge ”vacker tass”, ”lyft på tassen” och ”ligg”. Även om det är mycket enkla övningar är det knepigt ibland för en valp och speciellt för en större ras att hitta rätt balans på en rundad stock eller i en uppförsbacke.

Jag hoppas du fick lite tips och svar på dina funderingar. Lycka till med Sally!

Voff & Hej, Love
20 augusti 2009