Dåliga tävlingsnerver?

Vad händer när du kliver in på tävlingsbanan? Vad är det för känsla du får i kroppen? Hur agerar du innan, under och efter tävlingen? De allra flesta som tävlar upplever att det sker något på tävling som inte sker på träning. Detta gör då att hunden också handlar annorlunda än vad den brukar göra.

Jag satt häromdagen och funderade och diskuterade denna fråga med andra tävlingsmänniskor på väg hem i bilen. Jag fick nämligen frågan: Emma, hur har du fått Csar att bli så pass mycket bättre på tävling? Sanningen är den att Csar betedde sig otroligt mycket annorlunda de första åren av vår tävlingskarriär. Jag funderade kort på frågan och kom snabbt fram till att det inte är Csar som har blivit bättre, utan det är jag.

Har du rannsakat dig själv riktigt noga någon gång? Eller är du en av dem som skyller resultatet på hunden? Eller på dina tävlingsnerver? Saken är den att detta är ett ganska okomplicerat problem så fort man sätter tävlingsformer och tävlingar i system och formar ritualer innan och efter tävling. Detta delvis för att du ska känna dig trygg i tävlingssituationer, men främst för att din hund ska koppla ihop tävling med något trevligt, inte en darrande matte som är helt förvirrad. Många tävlingsförare skakar upp sig själva och jagar upp sig i onödan, i stället för att lugnt och sansat gå ut på planen och utföra det som ska utföras. Detta gäller inom vilken gren som helst som du tävlar i.

Allt handlar om fokusering och engagemang i din hund; är du inte engagerad i din hund precis innan start kommer du att få en hund som inte engagerar sig i dig eller uppgiften på plan. Vad jag menar med detta är att strax innan start ska du bara fokusera på din hund. Stäng av omgivningen och glöm allt kallprat med folk kring tävlingsbanan. Prata med folk kan du göra senare... Uppvärmningen ser olika ut från ekipage till ekipage och det är väldigt individuellt. Men som sagt, det viktigaste är att du har 100 % fokus på det du ska göra. Du ska också veta VAD det är du ska göra. Efter start på en tävling är det lika viktigt att vara 100 % fokuserad på sin hund, det är nu hunden bildar sig en uppfattning om det är värt att kliva in på tävlingsbanan; vad får hunden för sista minnesbild?

Det är så vanligt att man ser förare som blir jätteglada över att det gick kanonbra inne på banan, de springer av banan och kastar en boll eller liknande belöning till hunden. Hunden slafsar på bollen och uppmanar föraren till lek och roligheter. Men vad gör du som förare? Jo, du står och pratar med andra förare eller familjen när du egentligen borde belöna din hund ordentligt. Visa engagemang här också! Gå in helhjärtat för detta, visa hunden att det är du och han/hon. Prata med folk kan du göra senare, men belöning i vilken form som helst kommer först!

När jag tävlar ser det ut på följande sätt VARJE GÅNG:

Cirka 15 minuter innan start går jag och hämtar Csar ur hans bur, han får sträcka lite på sig och kolla av omgivningen snabbt. Vi går till en plats som ligger i anslutning till tävlingsplatsen och börjar sedan vår uppvärmning. Alltså ingen rastning för vår del, det är avklarat långt innan. Att börja rasta hunden nu är som att tala om för Csar att han kan börja leta brudar och annat smaskigt och skita i mig.

Vi gör först några enkla övningar som gör att han blir varm i kroppen, och oftast blir det inga storartade belöningar i detta skede då han är ”supergasad”. Då skulle jag bara uppmana till startskall och det vill jag inte ha på plan. När jag känner att han är varm i hela kroppen repeterar jag snabbt några av de saker han behöver påminnas om eller få sig en liten belöning för vad det gäller utförandet, kanske drar upp honom i motivation ett litet snäpp gällande vissa rörelser. När jag känner att han utfört det som jag vill sätter jag honom i fotposition, där får han nu sitta och fokusera på mig under tiden som jag fokuserar på honom helt tyst och helt utan att någon stör mig och honom.

När vi kliver in på banan säger jag bara ”kom” helt kravlöst och ställer mig där vi ska starta. Jag ställer sedan Csar där hans utgångsposition är och fokuserar hela tiden på honom. När programmet är slut tackar vi publiken och han får oftast en klapp på sidan under tiden som jag tittar honom i ögonen; han vet nu att vi kommer ha en stund för oss själva och att han kommer få en belöning för det nyss utförda arbetet. Vi springer av banan till samma plats som vi värmde upp på och där får han sin lön. Belöningen tar tid och han känner att det bara är han som existerar i min värld; jag visar min hund att det är han som gäller. Om jag engagerar mig i individen får jag respons i form av vilja att utföra från min hunds sida. När jag belönat klart min hund blir det vatten och koppel på. NU kan jag prata med folk på tävlingsplatsen...

Det är det som jag skrivit ovan som fått det att fungera på tävling; rutiner och åter rutiner. Alla
skaffar sig olika rutiner beroende på vad individen man jobbar med uppskattar och svarar på, men viktigast är att rutiner råder varje gång! Skaffa dig tävlingsritualer så kommer du se att det lönar sig i resultat. Det som jag först i texten nämnde är att försöka få tävlingsnerverna i schack och det får du per automatik när du blir säker i en tävlingssituation som både du och din hund känner igen.

Kör så det ryker!

Text: Emma Willblad, http://www.k9world.se
Artikeln är publicerad på Hund Online med tillstånd av artikelförfattaren.