HUND ONLINE - Nättidningen om och för Sveriges aktiva hundägare och andra hundintresserade

På det stora hela är hälsoläget för golden retrievern idag bra! Tyvärr har vi fått en del nya PRA-fall under de senare åren. Dessutom har det visat sig att jakt - och utställningslinjerna inte dras med samma typ. På jaktlinjerna har man hittat prcd-PRA, en typ som gör det möjligt att gentesta. Resterande individer har haft den "vanliga" formen. Eftersom PRA är en sjukdom som slår ut brett, dvs många individer (en generation upp och en ned samt sidledes, förenklat sett) och många hundar blir konstaterade anlagsbärare först sent upp i åldrarna är detta ett problem avelsmässigt.

I övrigt, hälsomässigt, ser jag med spänning fram emot det avelsindex avseende höfter som är under utveckling! Det kommer förhoppningsvis ge oss möjligheter till att få mer kött på benen när det kommer till leder. Jag tycker att det är positivt att valpköpare idag är mer medvetna, men samtidigt verkar det som att man ibland hellre stoppar huvudet i sanden. En ras, såsom golden, där man både Hd- och Ed-röntgar samt ögonlyser kan i gemene mans mun bli mer "sjuk" än de raser där uppfödarna väljer att inget veta.

Vad det gäller mentalitet har man på senare tid börjat uppge MH som "merit" i valphänvisningen. Det är bra, men jag efterlyser mer användning av själva resultatet! Som det är nu testar man - men bryr sig inte alltid om att väga in resultatet i avelsarbetet och komplettera där på samma vis som man gör på t.ex. exteriören.

Ytterligare en sak jag tycker vi behöver bli bättre på är att vänta in kullar. Inte låta en hane para många tikar på rad för att i värsta fall upptäcka att han gav dålig hälsostatus eller oönskat temperament. En bra hund är inte automatiskt en bra avelshund.

Jag skulle även önska att man som valpköpare såg längre än till färg och att man förstod att varken mentalitet eller anlag går hand i hand med pälsfärg. Det är inte riktigt så enkelt som att en mörk golden är en jaktgolden medan en ljus är av utställningsmodell. Det kan faktiskt födas hela färgskalan i samma kull. Självklart kan man tycka och önska, men att välja hund (eller potentiell hane till sin tik) efter färg känns inte bra.

2. Vad är bra inom din ras, rent generellt? Är det något speciellt du tycker att ni uppfödare lyckats med?

Jag tycker att vi är duktiga på att använda utländska hanhundar och även på att låna in material utifrån. Mina andra två raser (som i och för sig är väldigt mycket mindre numerärt sett) har väldigt lite utbyte med utländska uppfödare, man parar sällan över landsgränserna. Inom golden finns det ett flertal kennlar som samarbetar med folk i andra länder. Å andra sidan måste man vara ärlig och inse att många av de svenska hundar som används inte sällan är besläktade. Vissa väl använda hanar har t.ex. rejäla farfarskurvor. Exteriört sett är svenska golden retrievers i toppklass.

3. Har du någon favorit bland dina egenuppfödda hundar? (Om du har svårt att välja endast en hund så är det okej med två eller tre.) Motivera gärna varför du uppskattar just denna hund/dessa hundar så mycket.

Jag började min uppfödarbana 1996 och eftersom min uppfödning är i blygsam skala med cirka en kull per år har jag inte hunnit med särskilt många egenuppfödda hundar. Ska jag nämna en hund som ligger mig mycket, mycket varmt om hjärtat så är det min Chamorels Tigeröga, "Walther". Han kom från min allra första kombination och som alla nybörjare var jag kanske lite för flitig, lite för tidigt då det kom till hans utställningskarriär. Han var en hund som behövde tid på sig för att mogna. Men så en dag lossnade det! Han tog 2 cert och även om jag stått på prispallen förut, med andra hundar, så var han den allra första egenuppfödda som gick så långt! Det är en fantastisk känsla detta med att veta att mina val, mina funderingar och min egen avel faktiskt gav utdelning! Förutom detta så är han en underbar hund som har den för rasen så typiska förmågan att vända andra kinden till. Balanserad, vänlig, okomplicerad . . . Walther ligger gärna i knät och är en utomordentlig lyssnare då jag tentapluggar. Han är min hjärtehund! Tyvärr har han katarakt och har därför aldrig gått i avel. Ett praktexempel på det jag skrev tidigare om att en bra hund inte självklart är en god avelsdito.

För övrigt är jag nog en hanhundsmänniska eftersom jag nästan alltid fastnar för hanvalpar. Just nu har jag tre andra gossar som på olika sätt betyder mycket för mig. "Jag ska inte behålla några fler pojkar" har det låtit varje gång - och ändå bor det fler än en hane hemma hos oss!

4. Är det någon speciell hund (egenuppfödd, inlånad eller inköpt) som varit extra betydelsefull för din uppfödning? Motivera gärna.

Jag har två linjer, delvis av olika typ, i min uppfödning. Den ena startade med den inköpta tiken Floprym Isolde, alias Isolde, och efter henne har jag fått ett flertal jättefina och trevliga barn och barnbarn som berett mig mycket glädje. Jag åkte över till Finland och parade hennes dotter Chamorels Tangible Asset med en engelsk hane där och fick en jättefin kull som vi hoppas mycket på! De är precis året gamla nu men jag tror att den kullen är den jämnaste och bästa jag fött upp. Om de håller måttet även hälsomässigt återstår att se. Detta med röntgen är alltid lika nervöst!

På min (tidsmässigt) första linje har jag gjort kombinationer av lite mer arbetande typ. Där har jag idag en mycket trevlig hane hemma, Chamorels Lunarstorm, "Titan". Han har använts i avel av ett antal andra kennlar och har ett flertal trevliga avkommor där ute. Hundar med mycket fart, egen skalle och mycket will to please! Det känns alltid extra roligt att få förfrågningar från andra uppfödare, särskilt av de som hållit på i många år längre än vad jag gjort, så även om han inte använts mer än en gång hos mig så har han påverkat och varit betydelsefull för min uppfödning på annat vis. Då jag inte tyckt att de tikar jag behållit själv på dessa linjer hållit måttet tog jag en parningsvalp från kennel Tultgårdens: Tultgårdens Flickan Med Klass. Lilla "Tamzin" är nyligen friröntgad fram och bak och gjorde ett riktigt trevligt MH. Med henne hoppas jag fortsätta dessa linjer.

5. Hur tycker du att stämningen är inom din rasklubb? Vad är bra, och vad kan förbättras?

Som inom alla klubbar finns där schismer och uppdelningar men på det stora hela tycker jag att den gör ett bra jobb. Vi har en kanonfin tidning och hemsidan uppdateras ofta. De olika sektionerna anordnar även inofficiella utställningar med den brittiska klassindelningen (där du anmäler efter både ålder och tidigare meriter tagna på officiella utställningar). Dessa utställningar är välbesökta och oftast väldigt väl arrangerade. Många gånger ligger deltagarantalet en bra bit över 100 - fler än på de flesta officiella SKK-utställningar alltså! Jag kan ibland tycka att klubben är lite väl mån om att inte trampa någon på tårna men eftersom jag själv är aktiv i styrelsen inom en annan ras vet jag hur svår den balansgången är . . .

6. Vad tycker du om systemet med fodervärdar? Fördelar/nackdelar?

Systemet i sig är väl bra, men jag har lite svårt att förstå hur SKK tänkte då de utformade de nya halvfodervärdsavtalen där köparen ges möjlighet att köpa ut hunden halvvägs genom om de ändrar sig och inte vill samarbeta. Många tror dock att detta med att vara fodervärd är en piece of cake och en chans till en gratis hund! Det kunde inte vara mer fel! Som fodervärd får du kullens bästa och mest lovande valp men i gengäld följer ett stort ansvar med många förpliktelser. Själv sätter jag aldrig ut en hund på foder till de som mailar och ringer och specifikt efterfrågar en foderhund. Jag frågar hellre någon som varit villig att betala för sin valp om jag känner att vi får bra kontakt. Jag har under 12 år som uppfödare satt ut cirka fem hundar på foder, en av dem som 2-åring. Den enda jag de facto använt i avel var just 2-åringen (fast några år senare då!). Jag tycker att det är svårt att få ut det man vill av foderhundar, och om jag har möjligheten behåller jag hellre en lovande hund själv. Eftersom jag är en blödig uppfödare som behåller både gamla avelstikar och en och annan "fuling" som inte håller måttet tenderar huset dock att bli fullt och tiden tar slut. Då är det en okej lösning att sätta ut en blivande avelshund på foder.

7. Vad föredrar du på utställning, allrounddomare eller rasspecialister? Motivera gärna.

Jag tycker att båda varianter kan medverka till utvecklingen av rasen. Allroundern har ett mer öppet sinne för hund i allmänhet och ser kanske tydligare om det skenar iväg, medan specialisten inte stirrar sig blind på saker som kan vara ett stort problem inom vissa raser men som inte är det inom den aktuella. Den senare har dessutom kunskapen om vissa rastypiska små detaljer som en allrounder ibland inte ser och har förmåga att uppskatta.

8. Vad har du själv för framtida planer för din uppfödning?

Jag har haft ett hektiskt 2008 där jag har åkt runt mycket med mina "ungdomar". Nu blir det nog lugnare på den fronten; mina hundar brukar inte vara färdiga i tidig ålder och jag skulle bli förvånad om jag kör dem särskilt hårt i junior/unghundsklassen. Vi planerar att para Chamorels Tangible Asset igen till våren. Jag har mina blickar åt ett håll men är inte 100 % säker på hane åt henne ännu.

Dessutom ska jag förhoppningsvis ha en hett efterlängtad petitkull - den tredje på över 20 år som petitägare och 12 som uppfödare. Även där bär det av utomlands för att para och jag ser enormt mycket fram emot det!

Utöver detta tänkte jag MH'a "katastrofkullen" (de är inga katastrofer men har namn efter olika!); de ska röntgas, jag ska ha min årliga valpträff och dessutom komma igång med jakt/lydnadsträningen med Tamzin. Jag är sugen på en utställningsresa till Norge och skulle även vilja åka till Irland på Europavinnarutställningen men det ska till både pengar och hundvakt för att den drömmen ska gå i lås.

Floprym Isolde

Chamorels Lunarstorm

Chamorels Tigeröga

Använd gärna bannern om du vill länka till Hund Online.